Dag 96ish typ sådär lite drygt

Som kroniskt nyfiken, tillika statistiknörd var det förstås givet att lägga till en google analytics-tag på bloggen, för att se om någon var med mig där ute. Resultatet var emellanåt smått förbluffande. Totalt 1783 besök från 15 länder och 195 unika besökare, med en topp på 54 besök en dag. Sommarens mest lästa inlägg var Dag 35, ett av mycket få inlägg på engelska (misstänker att det är anledningen till den höga besöksfrekvensen). Inlägget handlade om en mycket bisarr föreläsning om energiöar, kärnkraftsavfall som smälter ner i jordskorpan och en surrealistisk förvridning av undertecknads tids- och rumsuppfattning. Andra inlägg med hög popularitet behandlade mina österrikiska fallskärmsupplevelser, likheten mellan Wienesiska dagissymboler och Birdmanloggan och Africa Day.

Lite förvånande i sammanhanget kan jag tycka att det är att jag fortfarande har en del besökare. Har ni inte märkt att jag i princip slutat posta? Eller har ni bara extremt tråkigt på jobbet? Det kan jag i och för sig förstå, jag har inte heller så roligt längre som jag hade i somras.

Google analytics är som sagt fullt med olika statistikfunktioner. En av mina personliga favvisar är kartor där man ser var besökare befinner sig. Inte alls oväntat så leder Sverige stort, med 1428 besök, vilket kan jämföras med 2:an Österrikes futtiga 292 besök. Schweiz travade upp på en 3:e-plats under Lises vistelse där, och Norge ligger 4:a - kan det vara Slower? Sydafrika ligger, kanske lite mer otippat, inte långt efter mer lokala lokaliteter som Tyskland och Italien, extremt sannolikt på grund av att Hayley någon gång länkat till mig från sin blog.

Om man tittar närmare på Sverige ser man, inte heller särskilt oväntat, en viss övervikt av besök från Linköping, Borås (hej mams, paps och Slow!) och Göteborg. Luleå låg bra till ända tills syrran flyttade söderut och i Stockholmstrakten känner jag ju alla möjliga människor. Motala är starkt; Tulle - du borde vara mer ute och hoppa fallskärm, inte sitta inne och surfa på sommaren (ses i helgen förresten, det är en date vettu). Tierp står för något besök, det har tydligen funnits dåligt-väder-dagar i Sverige i år också, trots att det känts som att ni bara haft sol och sol och sol. Vad gäller Sundsvall och Malmö är jag mer osäker på vem där som kan tänkas ha intresse i min slottssommar. Mest nyfiken är jag dock på Alvesta som ligger långt framme. Vem känner jag i Alvesta? Eller vem i Alvesta känner mig är kanske mer rätt att fråga.

Jag vill hur som helst tacka alla för sommaren. Jag hade roligt, hoppas ni hade det med!

Och ja, det kommer några inlägg till. Jag SKA nå 100.

Dag 95

Home sweet home :-)

Och om någon har synpunkter på blogfrekvensen så sa jag aldrig att jag skulle posta 100 dagar i sträck, eller gjorde jag...?

Dag 94

Att många saker är annorlunda i Österrike än i Sverige har jag ju ägnat större delen av sommaren att reflektera över, inklusive ett par saker som jag inte kommit till än. Som att de inte accepterar kortbetalning typ någonstans, att mataffärerna stänger klockan 19 och att alla lås är upp-och-ner. (Så, då var det avklarat också då...) Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt att återreflektera åt andra hållet. Till exempel har jag 90% av gångerna jag låst upp en dörr idag (vilket är förvånansvärt många eftersom jag sprungit upp och ner till och från tvättstugan i källaren hela dagen) närmat mig låset med nyckeln upp-och-ner. Och det var med stor glädje jag betalade lunchen på stan med kort. Kanske borde åkt och handlat vid 21.30 också, bara för att det går?

En annan sak som var annorlunda i min lilla del av Österrike (Laxenburg) var att det är platt, vilket gjort att jag nu är van att springa utan backar. Så bara för att fortsätta mitt återreflekterande gav jag mig ut i Rydsspåret idag. Faktum är att nerförsbackarna var över förväntan bra återhämtning medans uppförsbackarna var under förväntan jobbiga. Alla lunchpassen i Laxenburgspassen kanske har givit lite resultat ändå.

Ölpriserna i Sverige kontra Österrike var dock en återreflektion jag kunde ha klarat mig utan.

Dag 93

En mycket hektisk snabbvisit i Prag är slut. Jag har i princip inte turistat, inte tagit en enda bild och varken sett Karlsbron, slottet eller vad det nu kan vara mer som är extremt sevärt i Prag. Jag har dock sett den märkliga astronomiska klockan, en ganska öststatlig förort och en handfull barer. Dessutom ätit argentinsk mat och gått på tonårsdisco.

En intressant feature med Prag är att det verkar vara ett gemensamt drag att toaletterna på barerna saknar nyckel. Detta gör att man ibland råkar få se mer än önskat av personer som inte ens stänger dörren om sig, personer som man helst inte hade sett med mindre kläder än om inte burka så i alla fall relativt heltäckande klädsel (watched it, now I can’t unwatch it). Och förstås att man själv riskerar att hamna på andra sidan av en dylik situation. Jag funderade en del över avsaknaden av låsbarhet, tills jag stötte på en toadörr där nyckeln var effektivt fastsurrad med ordentliga mängder ståltråd, till på köpet plomberad sådan. Det verkar som om det helt enkelt är en stor efterfrågan på toanycklar i Prag.