Dag 6

Så kom sommaren till slut till Österrrike. Och vad gör man när det är sommar? Jodå alldeles riktigt, hoppar fallskärm är vad man gör. Så jag tog mitt pick och pack (alla ni som sett hur mycket jag normalt har med mig för en hopphelg skulle vara övermäkta imponerade om ni sett min packning den här helgen. Kanske en trend att fortsätta på?) och åkte till Para club Wiener Neustadt för helgen. För övrigt intressant resa med sen buss, felpekande busschaufför, en väldigt trevlig flygingenjör och plankande på tåg. Men nog om det.

Summering av helgen i punktform (punktform har uppenbara fördelar, som att det är klart och tydligt och oftast lite mer sant än det som står i löptext):

1. Fördubblat årets totala antal hopp och drygt tredubblat summan jag hoppat för
2. Nio hopp utgjordes av 0- till 2-poängs 6- till 8-manna.
3. Ett hopp var ett till min stora, nej förresten outsägligt gigantiska, förvåning ett alldeles utmärkt mångpoängs FS4 randomhopp (med personer som dessförinnan tillbringat hela dagen med att försöka hissa upp till formationer, och emellanåt dessutom jobbat ganska bra på försöka att ta ut basen i nämnda formationer).
4. Dornier (se Figur 1) är ett nästan oanständigt trevligt flygplan. Snabbt, tystish, gott om plats och stor dörr.
   
   
   
   
   
   
   Figur 1.  Undrar om vi behöver en sån här i LFK? Visst kan vi väl dra ihop en 14-15 hoppare ganska ofta? Och serva två turbinmotorer?
   
   
5. Österrikes fallskärmshopparkår har inget regelverk whatsoever. Inget alls alltså. Inte heller hoppledare eller annat dylikt. Är man licensierad gör man som man vill, och licensierad är man på livstid. De kör mer enligt deviser som "survival of the fittest" och "get rid of the dead wood". 
6. Jag trackar tydligen i princip som en gud, enligt kommentarer från deltagare i gruppen och bitittare av film. Låt oss säga att punkt 5) verkar som ett ganska kraftfullt incitament att komma så långt bort som möjligt från majoriteten av övriga hoppare.
7. Det är billigare att case:a i Österrike och case:ar gör man redan under hoppningen. Sedan står flaket i kylen och så får folk ta när de vill. Inte lika spektakulärt och signalsubstanshöjande som det svenska systemet, men ändå rätt trevligt. Är det case på första casen i Österrike?
8. Förutom punkt 5), 7), delar av punkt 1) och naturligtvis de pyttesmå låsbara duschbåsen, skulle DZ Wr. Neustadt kunna passera för en svensk DZ vilken dag som helst (om svenska DZ i allmänhet hade typ sex banor totalt. Gräsbanor alltså. Som bara används till privatflyg). Eventuellt med undantag för beteende som det i Figur 2, men det är mer osäkert. Jag kan nästan se det hända även på en svensk DZ faktiskt.
   
   
   
   
   
   
   Figur 2. Dragspel är tydligen ganska vanligt här i trakten. Det andra, hävdade någon, kallas djävulens fiol, eller liknande.
   
   
9. Hur jag ens kunde överväga att lämna riggen hemma och ta en hopplös sommar framstår för tillfället som extremt obegripligt.