Eftersom gårdagen bjöd på rent enastående uruselt väder ersattes den planerade 4-timmarsvandringen upp på Schmittehoehes topp med plan B – en tur till saltgruvorna djupt under jord i Bad Dürrnberg. Efter att ha smurfat på oss smurfkläderna smurfade vi ner i vad som visade sig vara ett riktigt smurfigt saltgruve-wonderland (det hette till och med Salz Welten). Smurfiga rutschbanor och smurfig båttur över underjordisk saltsjö fullbordade den smurfigt bisarra smurfgruveturen. Det bästa var att det var 200 m jord mellan oss och ösregnet.
Idag var det arbetsdag och på programmet stod besök på Salzburg Global Seminar på Schloss Leopoldskron, ett vackert 1700-talsslott med många bevarade slottsattribut (något som det tyvärr är lite tunnare med i slottet i Laxenburg) och en historia som bland annat inspelningsplats för Sound of Music.
Slottet renoverades i början av 1900-talet av den berömde teaterdirektörern Max Reinhardt. Bland guldkornen finns ett fantastiskt bibliotek, komplett med gömd spiraltrappa bakom lönndörr, marmor av minst sju olika typer och ett kapell med Prins Ärkebiskop Leopolds hjärta begravt under en svart sten i golvet.
Vidare finns i den före detta vändplatsen för vagnar, nu mottagningsrummet, en väldigt speciell Madonnastaty, vars historia är värd en liten utvikning.
En dag när vördnadsvärde herr Reinhardt var ute och spatserade i Wien såg han en Madonnastaty på utsidan av en byggnad. Han bara visste att den måste han ha, så han knackade på och frågade damen som öppnade hur mycket den skulle kosta. ”Ooooh, men den är inte till salu”, svarade damen, ”den beskyddar husets flickor från allt ont.” Vördnadsvärde herr Reinhardt tittade då närmare på huset han kommit till, varvid det gick upp för honom att det var en bordell. Exakt vad som sedan hände är en historia alltför lång för att låta sig återberättas i detta simpla forum, men eftersom Madonnastatyn nu befinner sig i Schloss Leopoldskron och inte i Wien så kan läsaren ändå förstå att husets flickor trots allt tydligen var till salu.
En timmes speedturistande i Saltzburg (där allt är mycket genuint, till och med Donken) och fyra timmars bussresa med Sound of Music (såklart) som reseunderhållning, inklusive allsång till busschaufförens stora ”glädje”, senare så var vi tillbaka i Wien efter en väldigt trevlig helg. Lustigt hur hemma borta redan känns.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar