Dag 20

Det visade sig att väderprognosen för gårdagen trots allt inte var helt korrekt. Tyvärr var den inte heller helt okorrekt, men definitivt tillräckligt ookorrekt för att större delen av det planerade programmet skulle kunna genomföras utan större störningar. Gråmulet (moln i lager med uppskattad molnbas på det lägsta om max 200 m), 15°C och än så länge regnfritt.

Dagen började med en tur till the Sigmund-Thun-gorge och Klammsee. Riktigt häftig ravin med vackra stenformationer och gigantiska grytor, lättillgängligt med snickrade gångbroar hela vägen. Själva turen genom ravinen blev smått bisarrt komiskt när alla i klassisk digitalkameraanda ska stanna och fotografera varje läcker klippformation, och det fanns som sagt gott om sådana.

På dagens schema stod också en tur via Großglockner Hochalpenstrasse till Großglockner High Alpine area.

Großglockner är med sina 3797 m Österrikes högsta berg, tillika Alpernas andra mest prominenta berg. Riktigt så högt kommer man inte med buss, men väl till dryga 2500 m. Under resan hade vi lite vadslagning i bussen om vilken temperatur vi skulle ha när det var dags att kliva ur bussen. Jag gissade rätt på 6-7°C, vilket var bra eftersom motbudet var 3-4°C och det hade ju kunnat vara direkt obehagligt. Mycket slingrande senare nådde vi fram till Kaiser-Franz-Josef-Höhe på 2365 m, granne till både Großglockner och Pasterzegletscher, en av många i raskt tempo krympande alpglaciärer. Där var det hopp och lek en timme med val mellan kabelbana/promenad ner mot glaciären, vandring på andra stigar, fika/lunch, eller seriös souvenirshopping. Jag valde Gamsgrubenweg, en lite småspännande promenadstig i gamla gruvgångar och ute på bergssidan ovanför glaciären. (Som tur var valde andra att shoppa så vi fick lite skön stämningshöjande Österrikisk musik (tänk Sällskapsresan Snowroller) inför kvällen.)

Utflyktsdagen avslutades med nedfärd längs den serpentinslingrande hårnålskurviga vägen i snöblandat regn och fallande temperaturer. En fascinerande dålig film höll oss sällskap och trots den egentligen allt annat än intrigerande handlingen, kände vi oss ändå – något som roade chauffören alldeles oerhört – tvungna att sitta kvar och titta klart även sedan vi kommit tillbaka till vandrarhemmet. Eftersom Wien inte direkt erbjuder mycket i kategorin inbjudande badvatten, passade vi under eftermiddagen även på att ta ett dopp i sjön, trots något friska 10°C i luften och 16°C i vattnet (vilket borde vara väl över de temperaturer som antagligen rådde under barndomens simskolesomrar – trots detta hördes många nedkylda chockrop från diverse icke-nordbor). Kvällen fullbordades i gemytlig lägerstämning med rödvin och maraton i sällskapsspel.