Dag 14

Vi för en kamp i det tysta, jag och städerskan här på IIASA's guest house. Jag har aldrig träffat henne, hon har aldrig träffat mig, men ändå är det utom all tvekan så att vi har väldigt olika uppfattning om hur saker och ting skall vara. Bristen på papperskorgar till exempel är en sak jag upplever som skapandes friktion i mitt annars problemfria i-landsliv. Ingen papperskorg på toa, ingen i köket. Eller för att förtydliga: i köket finns sopsortering för flera olika fraktioner (all heder åt städerskan och andra inblandade) men ingen behållare för övrigt-fraktionen, dvs plast och dylika till energiåtervinning ämnade material. Första dagen fanns det faktiskt en papperskorg men jag tror att städerskan ansåg att jag missbrukade denna genom att faktiskt slänga saker där, så hon tog bort den. Så jag går omkring och, på ett ansvarskännande, demonstrativt och eventuellt något passivaggressivt sätt, placerar ut papperskorgssubstitut (vanligtvis plastpåsar) på väl valda positioner. Städerskan tar lika demonstrativt bort dem varje dag.

På samma sätt har vi olika åsikt om i vilka rum man får ha toapappersrullar. Köket är inte en sådan plats. Därifrån försvinner rullarna i samma takt som jag placerar dit dem. Intressant är att i början av min vistelse fanns flera extrarullar på toa, men sedan jag började flytta rullar till köket har hon slutat sätta dit extrapapper, vilket kan vara lite bekymmersamt under helgerna då det inte är någon städning.

Men hon kan snart andas ut. Imorgon flyttar jag till storstan för resten av sommaren. Ska faktiskt bli lite vemodigt att lämna Laxenburg där fåglar och kyrkklockor väcker mig om morgnarna och där Österrikes typ största park (och jobbet med för den delen) ligger bokstavligt ett stenkast bort. Å andra sidan är det väl på tiden att jag börjar socialisera igen innan jag blir ännu kufigare än vad jag redan är.