Dag 25

Midsommarafton var, med svenska mått mätt, allt annat än traditionell. Eftersom jag var färdig med mitt midsommarfirande flera dagar innan ni andra ens börjat fundera på att åka och handla sillen och potatisen, så kunde jag i lugn och ro tillbringa dagen med att jobba. Eftermiddagen och kvällen däremot gick i musikens tecken så lite kulturerande blev det allt.

Första anhalten på musikkvällen var Rock in Paradise, en rockkonsert anordnad av IIASA i slottets Paradise Garden (samma ställe där vi hade öl- och midsommarfesterna). Som vanligt solsken, gratis öl och snacks. Tyvärr var hälften av YSSP:arna ute ur stan, så det var lite glest i bänkarna. Men vi som var där hade desto roligare!

Därefter drog vi till Donauinselfest, en årlig gratis musik festival på Donauinsel (Donauön för er som inte är lika bevandrade i det tyska språket som undertecknad), enligt rykten Europas största utomhusmusikfestival, med ca 3 miljoner besökare varje år.

Vi var där för att se Billy Idol, denne legend bland legender. Lite tam publik men det tog sig runt Rebel Yell ungefär. Ren och skär spekulation nu, men måntro är publikens stadium av upphetsning direkt korrelerat till hur välkända låtarna är? Roligt var det hur som helst. Och jag måste säga att för att vara 55 år så har människan irriterande platt mage. Vilket i och för sig definitivt är en bra sak, med tanke på att han tillbringade större delen av tiden på scen flashandes bringa och buk.

(Ett litet sidospår är att rätt vad det var kom det fram en långhårig snubbe och undrade om jag skulle med planet. ”Eeeeeh va”, tyckte jag som trodde han var en slumpmässig festivalbesökare vilken som helst. Jag menar, hur många känner jag i Wien? Sen kom jag på att jag hoppat flermanna med honom några helger tidigare. Det är som jag säger, är man fallskärmshoppare känner man alltid folk överallt.)

Efter konserten spred sig en viss oro i leden när folk kom på att tunnelbanan slutar gå kl 0.30, och nu var uret 0.10. Men lita på Wienesarna att sköta sin kollektivtrafik (förutom att jag tappat bort min månadsbiljett, vilket eventuellt kanske inte bara är ÖBB:s fel, så har kollektivtransportssystemet här i princip bara givit mig positiva upplevelser) – naturligtvis förlängde de tunnelbanetiderna. Antagligen för att slippa 1 miljon kringirrande festivalbesökare.

Nu mina vänner, är midsomrandet över för i år och vi går mot mörkare tider. Fast det har vi redan gjort i fem dagar, om man ska vara sådan.