Dag 65

Tidigt, mycket tidigt, i somras skrev jag upp mig som Nepal i en simulering av klimatförhandlingarna i Köpenhamn. De sista veckorna har jag ångrat mig ganska hårt, dels eftersom det krävdes en del förberedelser, dels eftersom själva simuleringen skulle ta en hel eftermiddag. Känns inte som om jag har så många eftermiddagar att avvara nu för tiden, men jag gick dit i alla fall. Klädkoden var formal to semi-formal så jag var dessutom dressad till tänderna i lilla svarta kjolen och seriös skjorta. Inte ofta det händer.

Själv simuleringen gick som sagt ut på att simulera Köpenhamnsprocessen. Alla deltagarna (drygt 30 st) hade blivit tilldelade varsitt land och fått instruktioner om vilken ståndpunkt landet i fråga hade i förhandlingarna och lite tips om hur man skulle agera. Min roll var ju ganska blygsam och inskränkte sig mest till att då och då påminna folk från väst (norr) om att det är vi i tredje världen (syd) som lider för de rikas livsstil. Då och då avbröts plenumförhandlingarna för förhandlingar i mindre konstellationer (G20, G77 osv). Det pågick också ett flitigt lappskickande med lurkande mellan olika nationer. Tyvärr missade jag själva höjdpunkten när jag tog en liten inofficiell 5-minutare (ok det var nog en kvart) för att gå ner och titta till mina optimeringar. Just då bestämde sig Nigeria, Sudan och eventuellt några till att göra myteri och lämna förhandlingarna. Tydligen ganska dramatiskt (och realistiskt, eftersom just det faktiskt hände i Köpenhamn). Det är ganska lätt att förstå varför det är så svårt att få till internationella klimatavtal när inte ens 28 länder i en simulering kan enas.

EU-stolen Sverige höll för övrigt en mycket låg profil, eftersom han var ute och efter-Afrika-festade till 5 i morse. Typiskt den där Reinfeldt…