La Grande Finale på de kulturella sommar-Daysen var Asian Day (igår, men då var jag för trött för att orka skriva). Förberedelserna innan har pågått ett bra tag, så förväntningarna var minst sagt höga. En stor del av Asian Day är förstås maten och det har tisslats och tasslats om koreansk BBQ, min japanska rumsgranne har fraktat allehanda exotisk mat genom mitt kontor, och min mage har de sista dagarna bara kurrat för asiatiskt. Och den blev inte besviken – det fanns mat från Asiens alla hörn, kokat, friterat, grillat, stekt…. Långa köer till maten men för en gångs skull hade jag varit lite listig och ställt mig i kö tidigt så jag kunde smaka av typ allt. Vilket kanske inte bara var smart, men mer om det strax.
(Fotocred: Sarthak Gaurav)
För inte nog med mat – en grupp YSSP:are och anställda har i hemlighet (inte så hemligt, vi har sett dem på lunchen) repeterat en oerhört ambitiös Bollywood style musikal-pjäs: The Snow at the Feet of the Maharaja. I korthet handlade den om mansgris-maharaja med ond drottning, god drottning, god drottnings goda son (med visst oidipuskomplex), god drottnings goda sons tillkommande, god drottnings goda sons tillkommandes hemliga älskare (som tappade höftskynket i slagsmålet - mycket uppskattat), och så lite bipersoner på det. Trots lite (enorma) problem med ljudet så var det en mycket uppskattad föreställning.
Förutom Bollywoodteater bjöds vi på flash mob dance (eller ja, där deltog vi ju), indisk musik, magdans och något som innan det började beskrevs som ”a highly uncivilized game”, vilket också mycket riktigt slutade med en komplicerad knäfraktur (inte min då). Min mamma sa alltid att man skulle sluta leka innan någon började gråta – det kanske hade varit något för det här?
Dagen efter har till stor del tillbringats på toaletten. Jag var till och med tvungen att springa ut från seminariet i förmiddags, vilket jag noterade att även många andra gjorde (bland annat en stackars japansk gästprofessor som gick vilse i slottskorridorerna i sitt sökande efter en toa). Liknande dagen-efter-historier hördes även från andra avdelningar, långt in på kvällen. Allt för att göra den asiatiska upplevelsen så autentisk som möjlig!
2 kommentarer:
Å vad härligt det låter! Asiatisk mat är värd en risig mage :)
Mmmm det var gott! Och dagen efter, när jag väl kunde äta igen nån gång framåt 21-snåret, vad äter jag då? Jo lite schyssta take-away-nudlar. De andra (som också lidit sviterna efter Asian Day) kollade på mig som om jag var heeeelt dum i huvet som käkade asiatiskt igen, dagen efter. Fick faktiskt lite ont i magen igen men det var det värt....
Skicka en kommentar