Dag 80

Dagen efter triatlonet var det redan dags för nästa stora sportevent: den årliga fotbollsmatchen mellan YSSP och staff. Matchstämningen låg i luften hela dagen. Några kreativa gossar som uppenbarligen inte ligger lika efter i sina projekt som undertecknad tryckte upp tröjor (och nu menar jag tryckte tröjor manuellt). Vuvuzuelor sågs passera genom kontoret och det var lagmöte med taktiksnack. Nästan lika traditionellt som att spela matchen är att YSSP förlorar, eftersom staff på själva matchdagen drar fram allehanda spelare som inte varit med och tränat under säsongen, som folks söner och säkerligen ett och annat gammalt avdankat proffs (hur svårt kan det va att vara fotbollsproffs i Österrike? Det är ju ingen jätteberömd fotbollsnation direkt...). Dessutom dyker de plötsligt upp med inte bara riktiga matchställ, utan även riktiga fotbollsdojor med dobbar. Förra året när det regnade sägs matchen ha slutat någonstans mellan 7-0 och 9-0 till staff, men det är lite oklart.

I år förutspådde Paul:

....och det var ända in i slutminuterna en mycket rafflande match, ackompanjerad av publikens jubel och vuvuzuelornas sång.

Staff tog snabbt ledningen med 3-0 i första halvlek, men i andra reducerade YSSP till både 3-1 och 3-2 i andra. Sedan, i tredje halvlek, petade staff in 4-2 och då trodde alla att det var över. Men YSSP är inte sådana som ger upp så lätt utan svarade igen, med 4-3.

Det var hårresande spännande ända till slutet av tredje (när några var tvungna att åka hem) men till slut stod det ändå, till publikens stora smärta och sorg, klart att staff återigen vunnit, dock med minsta möjliga marginal.

Det lika traditionella som obligatoriska lagfotot (notera särskilt de läckra YSSP-matchtröjorna!):

Förklaringen till Pauls lilla fadäs står sannolikt att finna i att det saknades 15 minuter för en full match. Om matchen hade tillåtits fortsätta till fulla 90 minuter hade YSSP antagligen spöat skiten ur staff. Det har Paul sagt.