Dag 44

Vi har nått det inofficiella målet med vår resa – Lago di Garda, Italien. Här är faktiskt ännu varmare, vilket får mitt inlägg från igår att verka lite överdrivet, eller i alla fall något prematurt. Det känns liksom väldigt utomlands (även om jag innerst inne vet att det redan varit utomlands ett tag, närmare bestämt 44 dagar) när man strosar omkring på kvällen och det fortfarande är för varmt för att egentligen ha kläder på sig och natten känns som en varm mysig filt som man lindat in sig i och envisas med att fortsätta sitta inlindad i för det är just varmt och mysigt, fastän det kanske egentligen börjar bli lite unket där inne i mörkret. Ja ni förstår ungefär hur jag menar hoppas jag. Skönt är det hur som helst.

Vi bor i Riva del Garda, bokstavligt talat ett stenkast från stranden som är mycket olika till sin personlighet på morgonen innan det börjat blåsa och folk masat sig ut.....

....och senare på dagen....

För att inte förvirra de eventuella läsare som fortfarande krampar sig fast vid mina bloggin- och utvecklingar, trots det beryktat överjävligt fina sommarvädret även hemma på nordligare breddgrader, så kommer här en liten karakteristisk reflektion (gnäll) över saker som är annorlunda utifrån mina personliga referensramar.

Dagens reflektion (gnäll) gäller servicenivån på ortens restauranger. Igår besökte vi ett antal dylika inrättningar (lång historia varför vi besökte så flera) och var allihop ganska förvånade över bristen på tillmötesgående, trevlighet och allmänt folkvett hos servitörer och servitriser. Nu undrar jag lite om detta är typiskt för Italien eller om det bara är på überpittoreska superduperultraturistiga turistorter, där man liksom inte behöver fjäska för att folk ska beställa en flottig pizza med burksvamp och där kunderna ändå aldrig kommer tillbaka?

Dementi: efter kvällens besök på Leon d'Oro tar jag tillbaka det jag sa om otrevlig restaurangpersonal, efter både toppservice och fantastiskt god mat!