Dag 46

Av en slump hamnade vi mitt i dolomitiskaste Dolomiterna idag på vår väg tillbaka mot Wien. Vi har diskuterat fram och tillbaka huruvida Dolomiterna är Alper eller inte men lutar efter lite googlande åt att de nog är det. Typ.

Vi kunde inte direkt stanna så fort vi såg en utsikt (då hade vi aldrig kommit någonvart) men utvecklade en väl fungerande variant av speedturistande där vi aldrig behövde vare sig kliva ur bilen eller ens stanna.

Höjden är höjd över Lago di Garda, vilken råkar sammanfalla ungefär med höjd över Wien. På väg upp till Passo Giau klättrar man en sisådär 1000 m genom 29 hårnålskurvor. Hela vägen upp i sällskap av cyklister.

Herrarna på sista bilden hade innan turen upp till Passo Giao redan passerat ett liknande pass och hade ett pass till att klara av efter detta. Och jag som brukade tycka att det var jobbigt att cykla upp till Tullen i Borås. Och kanske ibland till och med har pustat lite efter att ha cyklat från centrala Linkan till universitetet....

För övrigt vill jag bli bergsklättrare när jag blir stor. Vad ska man annars ha alla de här branta bergen till? Visst borde jag väl ha utrymme för en hobby till, eller...?