Dag 50

Från Sverige kom det (hur osannolikt det än kan låta) för ganska länge sedan nu ett önskemål om att få höra mer om mitt forskningsprojekt. Mån som jag är att uppfylla alla önskemål kommer här en kort beskrivning om mitt sommarprojekt. Personer som lätt blir uttråkade rekommenderas att hoppa direkt till sista stycket då en mycket lång, mycket seriös post följer.

Biodrivmedel står idag högt på den politiska agendan, något som märks på bland annat EU:s mål om en andel av 20% förnybar energi i transportsektorn år 2020. Drivkrafter är dels minskade koldioxidutsläpp, dels ökad försörjningstrygghet. En ökad andel biodrivmedel är dock inte en självklart bra lösning i dessa frågor. Många av de alternativ som finns tillgängliga idag (första generationens biodrivmedel, t.ex. spannmålsetanol och biodiesel från oljeväxter) är behäftade med ett antal problem, som förändrad landanvändning, minskad biodiversitet, konkurrens med matproduktion och ibland till och med ökade koldioxidutsläpp. Andra generationens biodrivmedel, t.ex. Fischer-Tropsch-diesel, dimetyleter och metanol, kan framställas från andra råvaror, som skogsavverkningsrester och avfall i olika former, ofta med högre verkningsgrad. De är i dagsläget inte kommersiellt tillgängliga, men för att nå EU-målet på 10% krävs sannolikt en viss del av dessa drivmedel. En av de stora frågorna i sammanhanget är hur och var biodrivmedel ska tillverkas för att nå målet på ett kostnads- och miljöeffektivt sätt, under varierande omvärldsförhållanden som priser och styrmedel. Det är här jag kommer in.

I min forskning använder jag en existerande kostnadsminimerande optimeringsmodell, BEWHERE, för att bestämma den optimala placeringen och storleken på produktionsanläggningar för biodrivmedel. I modellen tas bland annat hänsyn till transportavstånd för råvara och färdig produkt, och till att värmeöverskott från tillverkningen kan användas i fjärrvärmenät. Dessutom kan annan industri som använder samma råvara inkluderas. Det är på det stora hela relativt likt projekt jag arbetat med tidigare, men det är första gången jag använder mig av en geografiskt explicit modell – det vill säga en modell som tar hänsyn till att världen faktiskt är stor.

Mitt faktiska arbete (grönmarkerat på bilden nedan) handlar mycket om att använda mina kemitekniska kunskaper till att uppdatera indata för olika biodrivmedelstekniker och mina energisystemkunskaper till att uppdatera alla möjliga andra indata, och förstås att köra modellen och tolka och analysera resultaten. BEWHERE har tidigare använts för enskilda regioner eller länder, men jag ska alltså köra den för hela Europa vilket kräver en del tillpassning.

Jag började sommaren med stora visioner om att ta med alternativanvändning av biomassa i kolkraftverk, svartlutsförgasning i massabruk, existerande biokraftvärme och mycket annat. Nu, när drygt halva tiden har gått, har jag inte kommit särskilt långt framåt och har för länge sedan insett att det inte finns en sportslig att lösa den gigantiska modellen med ens hälften av det jag ville ha med från början. Men det känns på det stora hela för tillfället ändå relativt under kontroll, vilket i och för sig kan ändras över en natt.

Ok så för er som klokt följde mitt råd och hoppade över största delen av posten (erkänn att ni ändå tittade på bilden) vill jag ändå berätta något om min forskning. Modellen jag jobbar med heter officiellt BEWHERE (det vet redan ni andra) men arbetsnamnet som används i korridorerna på jobbet är BEAVER. Det tycker i alla fall jag är hysteriskt roligt. Men så är doktorander i och för sig inte direkt kända för sin humor heller.