Dag 54

Nu när jag väl fått smak för det ljuva turistlivet verkar inget kunna stoppa mig. Jag lyckades hålla mig i nästan två månader, men efter gårdagens konsert i Stefansdomen har turisterandet fullkomligt exploderat, med besök under lördagen på inte bara ett utan TVÅ kända Wienesiska landmärken. Första stoppet var Prater, Wiens gigantiska gröna park med ett (i ögonen hos varje person som har Liseberg som måttstock, mer om detta strax) något modest nöjespark. Där tvingade jag upp föräldrarna i die Wiener Riesenrad, ett tydligen väldigt berömt Pariserhjul. På väg upp kom jag på att det är ju inte bara min kära mor som lider av svindel utan även jag själv, vilket gjorde att vi avnjöt utsikten med ibland något krampaktiga grepp om handtagen. Bra träning inför min kommande bergskarriär. Svindeln släppte för övrigt efter en stund - bra tecken.

I övrigt var Praterns nöjesfält som sagt inte särskilt imponerande om man sedan barnsben regelbundet besökt Liseberg. Stället var dessutom besynnerligt folktomt med tanke på att det är mitt under högsäsong. Känslan var mer att vi kommit dit en vecka efter höststängning (vädret bidrog eventuellt till den känslan). Och detta trots att de på sin hemsidan uttryckligen utlovar "Action and fun". Kan vara att stället behöver besökas under kvällstid också.

Efter att ha hånat de små ynkliga åkattraktionerna en stund turistade vi därför vidare till Naturhistoriska museet där vi tillbringade några timmar. Som vanligt med denna typ av museer går jag därifrån med känslan att jag kunde tillbringat lika mycket tid i ett rum som jag nu lagt på hela museet. Väl värt ett besök! Stensamlingarna var imponerande och jag tänker nu att om den här forskningsgrejen inte funkar kanske jag kan skola om till geolog. Eller plocka upp en gammal barndomsdröm och bli arkeolog och gräva upp blivande berömda stenfigurer och liknande, som till exempel den 25000 år gamla Venus från Willendorf.